Fick äran att återigen åka en tur med Marie i timmerbilen. Kanske den sista Marie gjorde, bilarna skall nämligen säljas.

Åkte vid 16-tiden in mot stan i servicebilen, fick plötsligt se tre älgar i diket! Stannade o satte på varningsblinkersen.

En bil stannade bakom oss precis när älgarna dragit iväg in i skogen igen med hjälp av ordentligt tutande, då kom det en bil till ...... PANG rätt in i bilen bakom oss! En ung grabb som inte verkade ha någon som helst koll framåt, sikten var helt ok. Vi la in backen, backade tillbaka för o kolla hur det gick. Bara plast o plåtskador tack o lov. Lämnade våra uppgifter till "förste" mannen ifall han skulle behöva vittnen eller så.

Dryga 58 ton med "fallande löv", passande namn så här års ja hehe. Kallas visst så när det är tre meters längd o lövträd. Rullade så iväg neråt emot Mönsterås Bruk för avlastning. Vad händer då efter ett antal mil? Jo en bil framför oss krockar med en råbock. Ser hur bocken åker utefter vägbanan o slutligen stannar i dikeskanten. Marie stannar hela stora ekipaget, sätter på varningsblinkersen o vi hoppar ut. Rådjuret lever men andas inte, rör sig inte, bara hjärtat som slår känner jag när jag sitter där bredvid, tog säkert 5 minuter innan det stannade. Det var en rejäl smäll. Hjälpte mannen med o flytta rådjuret, knyta en illgul påse i en stolpe o se till att han ringde o anmälde det hela. Hans bil fungerade men behövde lagas fram till.

Jaha å så iväg igen. Väl nere gick vi igenom alla procedurer som ska göras innan det är avlastat o klart o man kan åka hemåt igen. Då vägde ekipaget bara 24 ton!! Öööh tror jag det var! Ja det gick betydligt lättare i uppförsbackarna i alla fall.

Kul gammal nostalgisk telefonkiosk för o "Kalla på trucken".

Tiden går så fort när man har trevligt sällskap o äventyren hopar sig, hehe. Köpte lite färdkost på Mc Donalds som vi åt i bilen. Månen lyste stor o gul på den mörka natthimlen, så himla vackert. Såg en räv, två katter, en grävling o ytterligare en älg, men alla höll sig ifrån vägbanan, de gör lätt det när Marie tutar. Den tutan är inte o leka med, den hörs kan jag säga!! Smågrabbar o för den delen större grabbar med bil gjorde tecken att hon skulle tuta när vi åkte förbi, klart hon gjorde, stora breda flin fick vi tillbaka!  Marie är en suverän förare, har sån koll o ser en massa saker, alltid beredd o vaksam. Skulle gärna åka med flera gånger i veckan om det vore så. Jupp!!

Vad göra medans man väntar på skjutsen hem? Tja varför inte söla ner rutan på insidan tex? Hehe. Hela äventyret tog ca 7,5 timma!! Åh innan man varvat ner o somnat när man kommit hem så hann klockan bli dryga 01.00!

Kramelikraaaam / Miafia   =0)